Om att utsätta sig för dålig musik

Varför dras man ibland till det man egentligen tycker illa om, har blandade känslor inför, och har svårt att klara av? Det gör åtminstone jag, även om det inte är så ofta nuförtiden.  Jag hade förut inte riktigt förstått anledningen till fenomenet, tills jag kom på att jag nu på morgonen faktiskt gjorde det alldeles medvetet, med ett klart syfte.

Jag bläddrade nämligen i Spotify efter musik som jag kommer att behöva lyssna på framöver, även om jag inte är direkt förtjust i den, för att se vilka obehagskänslor den väcker i mig, och om det är något jag kan eller vill göra något åt. Det är ju nämligen så att min reaktion på musiken kan komma av att jag faktiskt projicerar något på den, istället för att känna mina rena känslor inför den. Och riktigt obehag känner jag nog bara om jag inte konstruktivt hanterar mina känslor, alltså när jag projicerar. Jag inser alltså att jag inte kan avgöra om musiken är något att ha förrän jag tagit bort mina automatiska reaktioner på den, och det vore ju dumt att låta bli att göra det!

Så, för att generalisera detta: jag har uppenbarligen en (numera medveten) drivkraft att söka upp sådant jag reagerar negativt på, och inte kan hantera konstruktivt, med syfte att ta tillbaka mina projektioner för att kunna se vad som faktiskt är sant.

En sådan drivkraft kan förstås ta sig både destruktiva eller konstruktiva riktningar. Riktningen ovan tycker jag är klart konstruktiv, medan att t.ex. söka sig till relationer som är dysfuktionella är klart destruktivt. Jag skulle tro att den konstruktiva varianten svarar mot medvetenhet och den destruktiva mot omedvetenhet. Därmed inte sagt att den destruktiva varianten inte är nyttig; det är bara bra mycket trevligare att lära sig något av egen fri vilja än att tvingas lära sig!

Övning: försök att hitta negativa saker i ditt eget liv, som du dras till! Här kan finnas såväl stort som smått, som förstås mittemellan. Försök också att medvetandegöra denna drivkraft hos dig själv.

Annonser

4 thoughts on “Om att utsätta sig för dålig musik

  1. Spännande tankar.

    Även om jag nu inte kunder förhålla mig särskilt konstruktivt till uttrycket ”dålig musik” : )

    Kanske är det här du nämner samma sak som det som psykologer kallar upprepningstvång?

    Jag har också funderat idag på samma ämne och varför dömande och föraktfulla människor får bli så viktiga för mig. Jag insåg att dessa påminner mig om min mormor som jag beundrade mycket och som det dessutom var väldigt viktigt för min mamma att jag respekterade djupt och innerligt.

    Enkelt när man kommer på vad det var. Svårt innan man ens förstått att det finns mönster.

  2. Ja, jag tror att det är samma sak som upprepningstvång, och att det har en positiv drivkraft.

    Projektioner är luriga. Tänk om man bara kunde plocka bort dem allesammans på en gång! Men oftast ser man inte att de finns där, och när man väl har hittat dem och begripit dem är det bara en tidsfråga innan de är väck. Och kanske är det så att själva arbetet med att hitta dem är det som utvecklar ens personlighet.

    Ett väldigt bra konkret exempel som du bidrog med, tack!

  3. Hm. Räknas fysisk övning? Njae, där är det mer den långsiktiga planeringen som vinner över den tillfälliga motviljan.

    Att jag söker mig till de besvärligaste, otydligaste och därmed mest stressande arbetsuppgifterna? Möjligen. Eller så är det bara för att jag därigenom försöker undvika rutinjobben som jag i stället blir uttråkad av.

    Någon allmän tropism mot det jag känner motvilja inför kan jag inte påstå mig besitta – snarare det mer normala undflyendet. Vilket väl ändock inte är ett helt osunt beteende…?

  4. Undflyende, eller ännu bättre, medvetet positivt bortväljande är absolut det allra bästa!
    Fast det kan förstås vara så att man genom att undfly något sparar på sig en extra stor dos av det där man inte tycker om. T.ex. om man skjuter på saker. 🙂

Kommentarer inaktiverade.