Glömskeimpulser

Ibland händer det att jag håller på att tänka på något som jag känner är viktigt, men jag är i det läget att jag ännu inte har förstått vad det är jag tänker på, utan jag befinner mig i något slags utkristalliseringsfas. Det kanske låter flummigt, men det är så jag upplever läget. Just då kommer det ganska ofta en stark känsloimpuls någonstansifrån, som gör att jag helt glömmer bort det jag funderade på. Eftersom det jag tänkte på var så pass ogripbart är det mycket svårt att återskapa tankeläget. Det är ungefär som att på morgonen när väckarklockan ringt försöka komma ihåg och skriva ned vad man drömt! (Det går lättare om man skriver innan man öppnat ögonen, fick jag ett tips om. Stämmer faktiskt!)

På något sätt verkar det som en del av mig inte alls är intresserad av att tänka på just det där jag tänkte på, och så kan det säkert vara. Man sitter ju lätt fast i gamla föreställningar eftersom p.g.a. sina starka känsloreaktioner. Nu funderar jag på hur jag kan göra för att få del av min tankeförmåga utan att bli utstörd. Det bästa borde vara att försöka observera när störningen inträffar, för att få perspektiv på reaktionen, och kanske att försöka avgöra vad reaktionen beror på. Det jobbiga är att impulsen kommer så snabbt, och försvinner nästan lika fort, så jag får vara alert för att kunna observera. Och ytterligare en störning som stör denna observation är att jag förstås blir irriterad över att jag förlorade mitt ursprungliga tankespår. Men jag är envis, så det skall nog gå bra!

Någon av er läsare som känner igen er? Har ni någon annan metod?

Annonser

2 thoughts on “Glömskeimpulser

  1. Jodå, känner jag igen. Det är därför jag skriver poesi. Om man håller sig i poesins språk så hinner inte förnuftet ikapp tankarna och kan heller inte ta kål på dem. Jag tror det är en motsättning mellan just fantasins och drömmarnas/bildernas värld – vilket kanske är den högra hjärnhalvans sfär- och det logiska tänkandets sfär. Eftersom den holistiska bilden är så komplicerad så blir den vänstra hemisfärens tolkning av den alltid så otydlig så att den snabbt avfärdas som obetydlig och sorteras bort. Så fungerar det iallafall för mig. Med poesins hjälp så kan jag spara ner bilden som helhet och sen analysera fragment av den. Det är mitt sätt. Även kreativt så.

  2. Aha, det kan jag förstå, det låter som samma sak! Då kan det vara träningen att hålla sig i det poetiska/meditativa tillståndet som gör att glömskeimpulsen inte kommer, helt enkelt.

Kommentarer inaktiverade.