Levnadsreglernas paradox

Många människor genom historien har försökt formulera levnadsregler så att vi skall kunna följa dem för att kunna leva ett gott liv. Men oavsett vilken regel man väljer, kan man tolka den på fel sätt eller rätt sätt. Och även om man skriver en regel om att man skall tolka regler på rätt sätt, blir ju även det en regel, som kan tolkas på fel eller rätt sätt.

Det där lät förstås väldigt abstrakt och flummigt, men vi tar ett exempel. En bra regel är att man inte skall tänka elaka tankar om andra, eftersom man själv mår dåligt av negativa tankar, oavsett vem man tänker dem om. Låt säga att jag läser den regeln, och så skall jag försöka använda den. Och så råkar jag misslyckas, och en elak tanke flyger förbi. Vad gör jag då? Skäms och klandrar mig själv, eller förlåter mig själv? Det är alltså de alternativen som är fel sätt och rätt sätt. Oavsett om jag bestämmer mig för att älska andra som mig själv, att jag skall låta bli att skälla på mina barn, eller vilken regel jag än väljer, kan jag snarare befästa mitt oönskade beteende genom att klandra mig själv för att jag misslyckats. För om jag kopplar på en skamkänsla till mitt beteende minskar jag min medvetandegrad, och därmed min möjlighet att påverka det som händer i just det ögonblicket.

Och att lägga på ytterligare en regel om att du aldrig skall klandra dig själv, är förstås också dömt att misslyckas. För vad gör du när du råkar klandra dig själv? Förlåter du dig, eller klandrar du dig ytterligare?

Ja, vad skall man göra då, om man vill tipsa någon om hur man skall göra för att må bättre? Jag tror faktiskt att man om man läser beskrivningen av paradoxen ovan själv kan förstå vad utvägen är. Om man lyckas angripa just punkten att man skäms för sina misslyckanden, hamnar man ju automatiskt på ”rätt sida” i reglerna, och man kan plötsligt tillgodogöra sig den stora mängd levnadsregler som finns i samhället, både inom filosofi, religioner och psykologitidningar, eller var man nu hittar dem, utan att riskera att skapa skamknutar runt dem.

Och hur gör vi nu detta? Då är vi tillbaka på denna bloggs hemmaterritorium. Det gäller att i ögonblicket observera när skammen över ett misslyckande sätter in. Misslyckandet kan förstås vara i att följa en regel, men vilket misslyckande, eller något du inte är nöjd med, som helst, duger. Observera och känn skammen passera förbi, men gör inget av den. Låt den bara vara. Då skapar du nämligen ingen ny ”knut” i dig, och du löser upp den knut som fanns där en aning. Under kontrollerade former, alltså när du mediterar, kan du återkalla situationer då du skämts över något, och lugnt betrakta din reaktion. Då är du ju helt utom all fara, så det är enklare att hålla distansen till händelsen. Som om du hade varit i något slags fara annars, förresten! 🙂 Men visst, det är ju det man tror innan man kommit över skammen.

Jag hoppas att jag genom detta inlägg kunnat peka på att levnadsregler oftast är bra, bara man tolkar dem på rätt sätt. Och att man inte genom att vara förlåtande mot sig själv behöver acceptera att man inte utvecklas. Man kan ha en stark vilja att förbättra sig trots att man accepterar sina misslyckanden!

Annonser

Skrivintervall

När det inte kommer ett blogginlägg på länge (som nu) brukar det helt enkelt bero på att jag inte fått någon insikt som jag tycker är värd att skriva om. Ibland är det så att insikter kommer ofta, och ibland kommer de sällan. Ibland kommer samma insikt tillbaka vid ett senare tillfälle, fast jag fått den för länge sedan. Ganska ofta, faktiskt! Det är just de insikterna som jag tycker är extra mycket värda att skriva om, för då gissar jag att  fler antagligen kommer att bli berörda av dem. Andra insikter kommer bara en enda gång och är specifika för något som jag brukar tänka på eller göra, eller har varit med om. Om jag inte kan generalisera dem till något jag tror att andra kan ha nytta av, skriver jag inte heller om dem, om det inte finns någon annan kvalité hos dem, som är värd att ta upp. Alla har vi våra egna personliga insikter som vi måste få! Det finns inga ”rätta” insikter som man skall få i tur och ordning, utan var och en får göra sitt ”jobb”. Det jag skriver kan förhoppningsvis vara till hjälp när det gäller att forma egna insikter!

Om att motverka känsloknip

Ibland när något händer, t.ex. om någon säger något elakt till en, eller om man är med om något som man har dåliga associationer till (t.ex. från barndomen), kan det kännas som om man får ”känsloknip” inom sig. T.ex. kan man få en ”klump i halsen”, magknip, ”hjärtsnörp” eller liknande (det finns ytterligare några typiska ställen), och man känner sig illa till mods och har svårt att agera konstruktivt.

När detta händer är det lätt att man inte tror att det finns något att göra mer än kanske att vänta ut känslan. Men det finns det! På samma sätt som att man kan känna att det drar ihop sig i bröstet, kan man om man har tillräckligt sinnesnärvaro, och efter att man har tränat länge, faktiskt motverka ”sammandragningen” med en vidgande handling i samma område. Som om man pumpar in värme i området, kan man tänka och känna när man gör detta. Om man lyckas med detta försvinner genast känslan av hopplöshet, även om grundkänslan finns kvar, och man kan agera konstruktivt på händelsen.

Detta är svårt, men det lönar sig att träna mycket, för att lära sig att bli medveten i just det ögonblicket. Det är litet som att träna upp en muskel man aldrig haft kontroll över tidigare, gissningsvis som att lära sig vifta på öronen eller näsvingarna (kan jag inte!).

Om vikten att acceptera sina ”mörka” sidor

Det talas ofta om att det är viktigt att man accepterar sina ”mörka” sidor, för att man skall må bra. Men vad menas med det, egentligen? Ytterst handlar det om att man skall acceptera sig själv precis som man är just nu, även om man förstås kan ha en vilja att  förändra sig till att tänka på andra sätt i framtiden.

Men rent konkret, vad är det som är ”mörkt”, hur vet man när man hittar något sådant?

Börja med att observera dina egna tankar. Ibland kommer det fram sådana tankar som man inte skulle vilja yttra så att någon hör det. Uppenbarligen ser man tankarna som otillåtna. Det är det jag menar med den ”mörka” sidan! Det är lätt gjort att skämmas över tanken, och att man knappt vill kännas vid sin tanke. Gör man det kommer man inte att hantera de känslor som gör att tanken kommer upp, och man kommer att skapa sig en känsloknut. Och som jag har skrivit om tidigare, så kan känsloknutarna göra att jag faktiskt inte kan hantera de situationer där känslan uppstår; jag kanske agerar på känslan och gör något som inte är bra för mig i situationen.

Så, om sådana ”otillåtna” tankar kommer upp, försök bara låta eventuella skamkänslor eller andra negativa känslor fara förbi, och acceptera fullständigt att du faktiskt tänker just dessa tankar. Inte förrän du accepterat att du har sådana tankar kan du förändra ditt sätt att tänka och agera!

Meditation och allergi – uppföljning

För ungefär ett år sedan bloggade jag om möjligheten att använda meditation mot symptom på allergi, och jag jobbade då rätt rejält på att försöka lösa upp de inre signaler som verkade hänga ihop med allergin. Nu har en bit av pollensäsongen gått, och jag kan säga att jag inte alls har några symptom denna gång; det är förstås trevligt! Å andra sidan är väl pollenhalterna inte lika extrema som förra året. Jag får väl helt enkelt återkomma varje år vid den här tiden med en uppdatering på läget. 🙂