Ickevetande som frigörande hållning

Jag håller just på att läsa boken The Book of Not Knowing, skriven av Peter Ralston. Han skriver om den fantastiska frigörelse som ligger i att våga ha hållningen att man faktiskt inte vet särskilt mycket. Som tankeexempel ber han läsaren tänka sig tillbaka till den tiden när man faktiskt trodde att jorden var platt. När det var helt naturligt att tänka sig att det var så, och när det över huvud taget inte fanns någon anledning att ifrågasätta detta faktum. Och att sedan föreställa sig att man faktiskt, i den rollen, börjar tvivla på att det nödvändigtvis måste vara sant. Inte genom att genast gripa tag i möjligheten i att jorden kan vara rund, utan att bara känna tvivlet och öppenheten inför andra möjligheter.

Just den hållningen menar Ralston är det som kan frigöra medvetandet från negativa mönster. Tag t.ex. känslor som man tror betyder något särskilt. Som när barn som bråkar säger att ”det var den andres fel”, eller ”du är dum”. Om man bara vågar ifrågasätta att det kanske inte är alldeles säkert att det är så, öppnas ens medvetande till ett högre perspektiv som gör att man kan bli mer konstruktiv. Och den vuxne som tror att han eller hon har blivit illa behandlad, bara ett litet ifrågasättande av den egna känslan kan göra att ”knuten” löses upp, och att man kanske kan förestålla sig att chefen bara hade en dålig dag. Men det är inte nödvändigt att fastna för en förklaring, särskilt inte om förklaringarna håller oss bundna vid negativa mönster.

Efter det lilla jag har läst kan jag varmt rekommendera boken!

Annonser