Hur man hittar sina svaga punkter

Även om man är fullt inställd på och övertygad om att man på något sätt behöver förändra sig eller utvecklas, kan det vara svårt att veta var man skall leta efter något att förändra. Och visst är det ändå så att just de aspekter av en själv som man är blind för och därmed inte hittar ger störst utväxling vid förändring!

Hur gör man då för att hitta sina blinda fläckar, och samtidigt potentialen för utveckling? Jo, man tittar sig i spegeln. Kanske inte bokstavligen (men det kan också fungera), men titta på den spegling andra människor ger dig. Och då menar jag inte bara det de säger till dig, utan också det du tycker om dem, särskilt om du irriterar dig på andra människor, saker eller företeelser. Det är nämligen så att om du irriterar dig t.ex. på hur någon i din närhet beter sig, så kommer du att vara lika irriterad på dig själv om du gör samma sak. Och även om du inte brukar låta bli att ställa in disken i diskmaskinen (som exempel!), så har du om du irriterar dig på någon som inte ställer in i diskmaskinen ett osunt förhållningssätt till disk som inte står i diskmaskinen. Du själv ställer nämligen därför in disken i diskmaskinen av fel anledning, alltså av en dysfunktionell anledning!

I detta exempel kommer du själv alltså att må bra mycket bättre när du själv ställer in disken om du försöker få en bättre, konstruktiv inställning till din medmänniska som ibland inte ställer in disken i diskmaskinen. Genom att låta dig speglas i en medmänniska har du förbättrat livet för dig själv. Och för din medmänniska, på köpet!

Hur gör man då för att få en mer konstruktiv syn på sin irritation? Genom att till fullo acceptera och betrakta sin irritation. Då kommer du efter att ha tränat några gånger att få syn på orsaken till din irritation, och du har lärt dig något mer om dig själv. Irritationen kanske finns kvar (målet med personlig utveckling är som vanligt inte att bli av med känslor), men du kan istället agera konstruktivt på den. Kanske kan du ha en konstruktiv disk-ussion(!) om disken istället för att gnälla?

Ett annat bra tips är att du själv lyssnar till de råd du ger till andra. Ofta passar råden mycket bra på en själv i just den situation man är just då! När man in vågar (eller blundar för att) ge rådet till sig själv, kanske ens undermedvetna tycker att det är mindre riskabelt att ge rådet till någon annan.

Nyttan av att tacka

Om jag plågas av känslor som jag inte riktigt vill kännas vid, har jag en bra metod att dela med mig av. Oavsett om känslorna beror på att jag befinner mig en otrevlig situation (hm, en projektion, eller hur?) eller inte, så befinner jag mig i en fälla: jag accepterar nämligen inte mina känslor fullt ut. Ett slags kontrollbehov, alltså! Jag missar det faktum som ligger bakom känslan, nämligen att min modell av hur verkligheten borde vara inte överensstämmer med hur verkligheten verkligen är. Om jag hade (i nuet!) insett att det är just detta som känslan vill säga mig, hade det inte varit så svårt att acceptera känslan (vem vill inte stirra sanningen i vitögat, hrm?), och genom känslan sedan dessutom acceptera verkligheten som den är. Förstå då kan jag ju handla konstruktivt i nuet.

Den metod jag brukar använda tar mig från den intellektuella förståelsen att känslan säkert är nyttig för mig, till den emotionella acceptansen av känslan. Det är ju den delen som är svår! Att intellektuellt förstå att man behöver göra något, vad det än må vara, är ju aldrig tillräckligt för att verkligen ta till sig detta känslomässigt.

Vad är då metoden? Det är att vara tacksam för känslan, och helt enkelt säga ”tack för den här otäcka känslan!”. Att tacka för något, och verkligen mena det, är en handling som ger en djup acceptans i en själv, även om man inte gillar läget. Det blir en rätt skön kontrast mellan oviljan och tacksamheten, och med litet övning löses kontrasten upp i en acceptans av läget, så att det går att handla konstruktivt. Det är inte så noga vem du tackar, där har du ett alldeles fritt val! 🙂