Favorit i repris: förkylning och personlig utveckling

Här kommer ett av  mina favoritämnen i ny tappning! Jag har precis varit förkyld och är nästan frisk igen. Då har jag som vanligt blivit påmind om och fått möjlighet att träna på ett sätt att förbli medveten även under sådana känslor jag inte ännu är så bra på att hantera.

Man har nämligen två olika typer av tydliga träningstillfällen vid förkylning: hostningar och nysningar. När du känner att du håller på att hosta, se till att betrakta retningen i halsen, hur den tilltar, och försök låta bli att ”svara på” retningen med att hosta. På samma sätt, betrakta nysningens annorlunda karaktär, och försök låta bli att faktiskt nysa.

På samma sätt fungerar det med dina reaktioner på vad andra gör, eller på något som händer. Om någon på jobbet kritiserar det förslag du just lagt fram, betrakta din reaktion på samma sätt som en nysning eller hostning: något som är oerhört svårt att låta bli att reagera på. Om man får kritik på ett förslag som man själv tycker är bra, är det lätt att antingen ta hård strid för förslaget och trycka ned den som kritiserat, eller att bli tyst eftersom man inte klarar av att se det positiva i sitt förslag efter att någon fällt kritik. Men vilken av dessa reaktioner du än får, se det som din reaktion på en känsla, på samma sätt som på en nysning eller hostning. Det är bara väldigt svårt att låta bli att reagera på känslan, helt enkelt. Men det är möjligt att betrakta din besvikelse eller ilska på kritiken, och hantera den konstruktivt genom att bemöta kritiken på ett positivt sätt, utan att ta kritiken personligt. Och detta kan du göra bara om du inte reagerar på känslan. Ta förkylningen som en möjlighet till teknisk träning inför detta!

Förkylning är bra eftersom den ger många tillfällen till träning. Det är inte lika ofta man har möjlighet att träna på att hantera andras kritik. Och hostningar och nysningar är sällan reella hot för den egna personen, så det känns ”säkert” att hantera dem.

Känslor och tankar i rummet

Det som är konkret är enklare att göra något åt. Därför kan man koncentrera sig på att observera rumsliga kvalitéer hos tankar och känslor. Varifrån kommer ilskan? Oron? Skammen? Glädjen, kanske? Från vilket håll kom den tanken, och vart tog den vägen? Eftersom tankar och känslor faktiskt rör sig i hjärnan är det ju inte konstigt om de har en rumslighetsaspekt. Och det går att träna sig till att rumsligheten blir medveten.

Man kan också observera andra aspekter, som hur känslan rör sig, eller om man är riktigt visuell av sig, vilken färg den har. All observation är av godo, och gör att det blir lättare att betrakta tankar och känslor.

Bli inte förvånad om det inte alls fungerar vid första försöket, men träna länge, länge, så blir det mycket användbart sedan. Prova på nysningar också. Där är det ganska enkelt att följa hur nysningen utvecklas från en liten kliande punkt till att nästan ta över medvetandet.

Känslor

Fler viktiga termer! Vad är känslor, egentligen, och vad har de med projektioner och annat att göra?

Om man tittar på känslor ur ett neurofysiologiskt perspektiv, så har vi en del av hjärnan (eller delar) som kallas amygdala, och som bl.a. ser till att snabbt identifiera tillstånd i sensoriska stimuli eller hjärnaktivitet som t.ex. tyder på att vi står inför något farligt, och därefter skickar ut en signal som gör att vi känner en adekvat känsla för detta, t.ex. blir rädda. Och kanske är känslan så stark så att vi springer iväg illa kvickt.

Amygdalas princip är om jag förstått rätt att det är bättre att reagera snabbt än att reagera rätt, så man kan få en känsloreaktion på ett läge som inte alls är hotande. T.ex. kan ett skrivbord fullt med papper som man måste hantera framkalla starka flyktreaktioner.

Sedan kan känslor uppfattas medvetet eller omedvetet. Är känslan medveten kan man ofta betrakta den och besluta om man skall agera på den. T.ex. lär sig barn med tiden oftast att det inte är OK att slåss även om man blir arg. Är den omedveten kan den leda till att man projicerar, och att man kanske direkt agerar på känslan. Jämför inlägget om projektioner. Barnet projicerar sin (omedvetna) smärta på ett annat barn, tycker ”du är dum”, och kanske slår det andra barnet. Att ha sina känslor medvetna istället för omedvetna brukar ses som en stor fördel. Det är det som brukar kallas ”emotionell intelligens”, som är ämnet för den bästsäljande boken Emotional Intelligence av Daniel Goleman.

Släkt med känslor är t.ex. det man känner när man är i färd med att nysa, eller är kissnödig. Det är signaler från ”lägre” delar av hjärnan, som gör att man uppmärksammas på att det kan vara vettigt att göra något åt läget. Det är till och med så att man faktiskt blir bättre på att hantera sina känslor om man lär sig möta en nysning så att den inte blir av, eller möter sin kissnödighet tills man är väldigt, väldigt kissnödig!

Så, genom att hantera sina känslor och projektioner på ett positivt sätt (t.ex. genom meditation!) så får man större möjlighet till medkänsla!