Svenska Dagbladet rapporterar att semester i stort sett varken gör till eller från för ens personliga lycka. Om inga externa upplevelser nu duger för att göra en lycklig, hur skall man göra då?
Ja, det är väl ingen som har läst här tidigare som blir förvånad när jag rekommenderar var och en att hitta lyckan på insidan. Den finns där, hur illa (eller bra, förstås) man än har det. Genom att meditera och skapa sig en lugn observatör av ens inre tanke- och känsloliv har man en bas för lycka, som är mycket mer hållbar än den allra finaste semesterresa.
Därmed inte sagt att man inte skall åka på härliga semesterresor! Med mitt argument kan man förstås hävda att semester är helt onödigt, men man skall ju inte göra det onödigt svårt för sig, tycker jag. Det kan säkert vara givande att vara eremit eller annan typ av asket ett slag, men inte om man inte har ett konkret syfte med det. Så ha en finfin semester, allihop!
Flykten ur Matrix 