Ibland slås jag av tanken att mitt betraktelsesätt när jag försöker förstå mitt inre kanske är alltför intellektualiserande, vad det nu betyder. När begreppet används ”i folkmun” brukar man väl se det som att man genom att frossa i intellektuella begrepp som man bygger större och större luftslott med, som t.ex. de medeltida skolastikerna som filosoferade över hur många änglar det får plats på ett knappnålshuvud, kommer till slutsatser som befinner sig ”uppe i det blå”. Det är förstås en tanke att ta på allvar, så jag låter mig regelbundet pröva mitt eget angreppssätt. Dock kommer jag oftast (men inte alltid) till att jag är empiriker till ansats även vid studiet av inre mentala fenomen. D.v.s. jag provar, bekräftar mina teorier, eller falsifierar dem, och försöker hålla mig till så enkla teorier som möjligt (Occams rakkniv). Därav t.ex. att jag inte plockar in några gudomligheter, heliga skrifter eller andra övernaturligheter i mina förklaringsmodeller. Så länge som möjligt kommer jag att se min resa som att jag observerar det jag ser (den inre verkligheten), undanröjer hinder för att se hur denna verklighet är beskaffad (rensar bort projektioner), samt att bilda teorier runt detta som är så enkla och hållbara som möjligt. Skillnaden mot vetenskap är ju att jag är den ende som kan göra just dessa observationer av mig själv. Andra människor kan observera sig själva; möjligtvis kan jag generalisera från sådana erfarenheter som jag hör och läser om. Och det är klart att man ser många likheter.
Men faktum är dock, att jag redan i detta angreppssätt kan se att jag konvergerar i ansats med buddhismens grundtankar. Jag har läst en bra bok på temat nyligen, ”Buddhism without Beliefs” av Stephen Batchelor, som har många liknande idéer. Ändå ser jag ingen anledning att se min egen resa som särskilt buddhistisk. Andra religioner har också liknande grundingredienser som egentligen bara har med psykologi att göra. Det är samtidigt deras problem som deras möjlighet. Problem så länge religionerna tror att de har monopol på denna psykologi, men möjlighet i och med att de får möjlighet att betrakta vad de verkligen tillför förutom psykologin. Säkert en skrämmande men ack så nyttig förvandling. Det får bli material till senare inlägg!
Flykten ur Matrix 